Just nu står jag och steker 1,7 kilo köttbullar. Jag tänkte helt enkelt, ska jag ändå ställa mig och göra köttbullar kan jag lika gärna göra så jag har.
Jag ska skriva ner min vikt här sen, även om det är otroligt jobbigt för mig.
2009 i Juli vägde jag 90, och jag åkte till Irland som aupair då, och fick hjälp av min aupair "mamma" Trina, som jobbade på det lokala gymmet. Jag fick tillgång till det utan problem, och efter 8 månader så hade jag gått ner till 75 kilo. Jag måste dock lägga till att maten vi åt var inte särskilt bra, det var väll också därför det gick så segt för mig. Men bättre form fick jag, och kondition på köpet.
Jag flyttade hem, gick upp 5 kilo, gick ner dom igen, sen flyttade jag tillbaks till Gotland, där jag blev tillsammans med min kille, Sebastian, och i samband med att han var deprimerad och inte hade lust att träna förstörde jag för mig själv och gav upp min träning. Jag gick upp till 85 igen. För ett år sen testade jag LCHF i två månader och gick ner till 76 igen. Sen dess har jag åter igen gått upp och nu tänker jag då mig fan inte gå upp något mer.
Jag ligger över 85, det vet jag, och trivs inte med en enda bit av mig själv.
Det är särskilt svårt att se det positiva i allt annat man har när man inte kan älska sig själv.
Jag menar, jag har en underbar man, två fina hundar, tak över huvudet, ett jobb och en konstnärlig drift.
Jag måste lära mig uppskatta mitt liv, och det är det främsta målet med min viktresa.
Jag ska trivas med den jag är och uppskatta allt det jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar