Alltför gammalmodig.

Idag var vi uppe och hälsade på min farfar. Min pappa tog, som vanligt, med sig kakor och fika och det bjöds på alltsammans när man väl kom in. Jag tycker själv det ser otrevligt ut när man vägrar eller inte ens vill smaka på det som bjuds, för jag är uppvuxen med att man alltid ska smaka, oavsett vad man själv tycker, för att vara artig. Men jag tycker inte, efter så lång tid med lchf, att det är värt att äta kaka eller tårta bara för att vara snäll mot den som bjuder. Min farfar förstod självklart inte varför jag inte ville ha, tills min syster, min pappa och jag sa att jag bantade - ja, det ordet förstod han iallafall. "Det borde jag också göra" sa han, ruskade om magen sin och tog en till pepparkaka. Det är min släkt det, säger att man borde göra någonting som man sen inte gör. Nej, jag skämtar bara. Min släkt är bra, jag gillar min släkt, speciellt min pappa och min syster. Men att ta tag i vikten, det är svårt för oss. Vi har alltid varit lite runda och det är svårt att stötta någon annan när man själv måste ta tag i det först för att kunna vara till någon nytta.
Men jag älskar ändå dom, pappa försöker på sitt sätt, och min syster Emelie kämpar hårt med sina dieter. (Jag förstår mig inte på hennes dieter lika lite som hon förstår sig på varför jag äter lchf)

Sen var vi ute och sprang, det är någonting jag och min syster tycker behövs, oavsett diet, så det är bra.
Imorgon ska jag övningsköra. Jag är bajsnervös, men hoppas det kommer gå bra och att min pappa inte är alltför jobbig. Måste få det gjort bara känner jag, har fördröjt det länge nog nu!

Wish me luck!